Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag. Ja, nu går vi väl å får en half liter genzano per
man.
Som den sträfva chiantin, hvilka alla nordbo
de första veckorna af sin vistelse i Italien anse för
landets enda drickbara vin, redan var en
öfvervunnen ståndpunkt, mottogos orden med stillsamt
jubel. Genzanon var det sista vin man upptäckt,
och då det verkligen är godt, hade kotteriets
manliga medlemmar aldrig något emot skulptörens
stående kvällsförslag. Man vinkade åt Pasquale,
kyparen, som liknar en svensk bolagsdirektör i
västficksformat, men som skiljer sig från en sådan
genom att alltid se glad ut och ständigt dansa polka
mellan kaféets marmorbord. Pasquale fick sin
betalning, och man pröfvade de sist inhämtade
lärdomarna genom att skratta honom midt i
ansiktet. Mannen förvandlades ögonblickligen från den
leende kyparen till den värdige direktören, som ännu
icke visste, om han skulle anse sig förolämpad eller
bara sårad. När han strax efteråt begrep, att det
var skämt alltsamman, kastade han sig
hufvudstupa in däri. Han skrattade med hela kroppen,
gjorde häpnadsväckande piruetter och klappade
Frasse på magen, skriftställaren på låren — längre
räckte han ej — och krafsade skulptören i håret, —
skulptören satt ännu — medan han flinade saligt och ett
dussin gånger å rad sade:
— Semper allegro, ha ha ha, hi hi hi, ho ho ho.
Kotteriet försäkrade med en mun, att Pasquale
var en hedersprisse, och kittlade honom i nacken
eller maggropen och gaf honom en lira i
drickspengar, hvarpå Pasquale kiknade af fröjd och försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
