Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållit på därmed fem minuter — Frasse påstod, att
det var en halftimme — visade åskådarna
omisskännliga tecken till otålighet. Skandinaverna väntade
ideligen på smockan och stodo i verklig spänning,
men landets egna barn gäspade och ville tydligen
blanda sig i grälet för att ge vederbörlig kläm däråt.
De kämpande insågo, att de förlorat publikens
bevågenhet — det är det värsta, som kan hända en
italienare — och ryckte upp sig. Den medelålders
herrn teg en half minut och lät den andre hojta
ensam. Sedan sade han, isande elakt och med en gest,
värdig en segrande gladiator:
— Håller ni inte klaffen, lindebarn, viftar jag till
er, så att ni fastnar på väggen bakom mig och
kommer att för all framtid sitta där som en frescomålning.
Grefven — alla visste nu, att han var en sådan,
när han var född, hur många fastigheter hans far
rådde om och att hans morbror var general —
hoppade snabbt och elegant ned ur vagnen. Han tog piskan
med sig, och skriftställaren, som till följd af sitt yrkes
beskaffenhet värderade handlingen mer än ordet,
utbrast glad och beundrande:
— Nu kommer smockan! Se upp några stycken!
Skriftställaren hade misstagit sig, men
infödingarna, som kände sina pappenheimare, flinade belåtet;
de hade heller inte fullt så stora fordringar.
Den unge grefven steg spänstigt fram till det
utpekade stället.
— Där? frågade han och berörde fläcken på
husväggen. Han inlade en otrolig massa förakt i
det enda ordet, och hans gest svarade fullkomligt
däremot. Skulptören mumlade också ett beundrande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
