Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den artige världsmannen, och entrégubbarne voro
å sin sida ytterst förbindliga.
De hade rent ut sagdt inte en aning om någon
duell. Här hade en massa folk kommit vandrande på
morgonkröken. Nåväl, de hade inte gjort annat än
spänt ett par rep mellan tre, fyra pålar, lämnat en
öppning däri och sagt: första plats två lire, andra
plats en, var så god! När folk inte begärde bättre
än att få lämna dem pängar, hvarför skulle de då
säga nej till en så billig begäran?
Det begrep dansken inte heller. Han lyfte på
hatten och betygade herrarne sin högaktning, och
entréherrarne bugade sig tillbaka, de prutade inte en
millimeter på sitt anseende som gentlemän. De
gingo och dansken vinkade lugnande åt vännerna, som
undrade, hvad han gjorde där uppe.
När de fingo veta det, tänkte skriftställaren något
fult. Dansken blinkade åt honom, och han förstod.
De andra hade också förstått och iakttogo en värdig
hållning.
— Man hedrar sig, sade Frasse och gick noggrann
marsch ett stycke.
Utanför repet stodo flere tusen italienare och
sneglade nedåt backen. Ingen enda af landets barn
hade heller gjort så mycket som en varnande gest åt de
omisstänksamma turisterna. Alla väntade nu att få
se främlingarnes förargelse, när de upptäckte
bedrägeriet. Det var ungefär lika roligt som en duell, och
ingen ansåg sin morgon bortkastad. De hälsade
skandinavernas sortie med ett gillande och
förstående mummel.
Kotteristerna smålogo om än litet blekt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
