Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När den långa historien var slut, såg Frasse
beundrande på skulptören.
— Du ä född till talare, vet jag, sade han.
— Det ä en mycket större konst att tiga,
upplyste skulptören. — Men eftersom jag ä i tagen, kan
jag gärna säga litet till. Å då vill jag endast
påpeka vår beskedliga undfallenhet. Vi sakna
alldeles förmåga att göra något af våra små
egendomligheter. Det enda vi visa oss styfva i ä att beundra
allt, som inte ä svenskt.
Frasse blef så slagen af det riktiga i
anmärkningen, att han teg en half minut. Då den tidpunkten
förflutit, sade han piggt och tvärsäkert:
— Hör’u, det kan man väl lägga bort.
— I så fall vore du ingen riktig svensk längre.
Det hördes tydligt, att skulptören var kitslig
öfver något. Alla begrepo det, liksom att han hade
rätt i sina påståenden. Det var tillräcklig anledning
för dem att inte fästa sig vid hans ord.
— Ja, så kila vi väl till Jacobinis då, föreslog
Frasse. — Hvad tänker ni smäcka i de andra, när
vi träffas?
— Om man helt enkelt skulle tala sanning?
— Puh, då tro de oss inte alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
