Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förslaget! ropade den nordiska litteraturens
representanter på två olika tungomål men med en
mun.
— Det ä just det, vi skulle hjälpas åt att klämma
fram, tänkte jag.
— Ifall man skramlar till ett telegram, kanske det
rörde en förläggares stenhårda hjärta,
framkastade skriftställaren.
Utan invändning från något håll enades man om
att inte slösa bort kotteriets sista tillgångar på
något problematiskt.
Västgöten undrade, om man skulle försöka arbeta
och på så sätt åstadkomma en ljusning. Han blef
genast nedtystad och ansågs vara en dålig kamrat.
Han drog sig ur spelet genom att förklara sin
ursprungligen allvarliga antydan vara ett skämt,
misslyckadt både till form och innehåll, det medgaf han
nu. Ingen trodde honom, ty han hade alltid visat sig
snäll och välmenande, och flere timmar bortåt
betraktades han med sneda blickar.
— Det finns bara ett sätt, sade skulptören.
— Hurra! skränade kotteriet och utnämnde
honom på god tro till extra hedersledamot. Sedan
det undanstökats återtogos förhandlingarna.
— Det ä det gamla vanliga... att vigga.
Skriftställaren tog genast fram papper och penna
för att göra upp en förteckning öfver användbara
objekt, och skulptören befordrades från extra till
ordinarie hedersledamot. Senare på kvällen, när
faran var öfver, blef han evighetsdito.
Omkring en halft timme längre fram stod man på
precis samma fläck och stampade, objekten voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
