Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormförtjust, och du får säkert sitta på hennes
högra hand.
— Har hon vackra små labbar, ber jag att få
abonnera den vänstra, blandade sig Frasse i samtalet.
Han hade just fått in en portion »bove brassato»
och var lugn för den närmaste framtiden.
— Jag behöfver kanske bägge ensam, sade
skulptören och såg åt den sida, där Frasse satt, som om
om han tänkt titta tvärs igenom honom. Det var
för öfrigt inte svårt, ty Frasse, som var magerlagd
af natur och vana, hade dessutom varit förkyld de
sista dagarne och såg ungefär ut som en plockad
tuppkyckling. — Men jag tyckte du sa fem, å vi ä
precis tolf.
— Tyvärr lyckades jag inte narra henne att taga
oss kollektivt, utan endast pr styck. Det stannade
vid fem och den femte satt hårdt åt, det var du Frasse.
— Tackar allra mjukast!
— Du får tacka henne själf i morgon. De öfriga
lyckliga äro skriftställaren och hans fru.
— Ber att få instämma med Frasse. Det är inte
ofta det händer.
— Alltid ska’ ni vara afviga mot mej, klagade
Frasse och spillde ett skedblad sås innanför västen.
— Å du tycker, att vi ska gå? frågade
skulptören litet tveksam.
— Ni måste. Jag har ju redan sagt ja, lofvat
att vi ska komma med gladt humör. Frisk aptit
behöfs däremot inte. Sådan värderas ej vid
italienska middagar. För resten...
— Klädsel? afbröt skulptören, som ej fann det
lönt att resonnera om en afgjord sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
