Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dina ordnar. Med dem är du såverad. Här i
landet öfverskyler en orden allt, äfven brist på
kläder.
— Kavaj och ordnar, sade skulptören. —
Skifvan är klar.
— Vi andra få väl reda oss bäst vi kan, sade
skriftställaren.
— Tre ordnar räcker här i landet för ett mycket
stort sällskap, upplyste dansken. — Vi andra kan
gå i hvad som helst. —
Nästa dag gick sällskapet i »hvad som helst».
Mottagandet var öfverväldigande. D. v. s. skulptören
fick det mesta på sin del och placerades, som
förutsagts, bredvid värdinnan. Han hade föregående
kväll tvingat sin vän dansken att lära sig en lång
italiensk fras, som skulle innehålla en ursäkt för hans
uppträdande utan frack. Vid ett-tiden på natten och
half fyra på morgonen hade han stigit upp, väckt
dansken — de bodde vid samma korridor — och med
hotelser och mildt våld nödgat honom korrigera
möjliga felaktigheter. Den danske författaren
korrigerade och svor, men fann sig i det oundvikliga, han
insåg att språkkunskaper också kunna medföra
sina olägenheter. Nu serverade skulptören redan vid
inträdet sin mening, garnerad med ett passande och
mot dess vikt svarande ansiktsuttryck. Värdinnan
begrep inte ett ord, men antog att det var en
artighet och visade en älskvärdhet, som inte alls svarade
mot skulptörens rådbråkning af hennes vackra
modersmål. Hon inbillade sig, att han talade svenska,
och var smickrad af, att han trodde henne förstå
det. Skulptören uppfattade ingenting. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
