- Project Runeberg -  Kotteriet. En sommarbok /
100

(1911) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När han drog handen tillbaka, följde en härfva
spaghetti med. Frasse hade fuskat och spillt en del af
sin portion för att slippa lindrigare.

Så snart Frasse såg sitt svek upptäckt, var han nog
nordiskt klumpig att börja hosta och väsnas och
annonserade på så sätt sin iråkade förlägenhet för
samtliga närvarande.

— Nors!, sade skriftställaren strängt. —
Blamera inte dina landsmän! Tala tungomål å var
treflig! Jag har längre ben än du, jag skall skicka
vidare. — Han tog en hastig öfverblick och bestämde
sig för, att husets herre skulle bli den skyldige, då
man omsider uppdagade saken. Han föreföll van vid
lidande och oförrätter. Som det var absolut
nödvändigt att gå fint till väga bland italienare, låtsades
han vara mätt — det behöfde han för resten inte
låtsa, ty han var verkligen mätt — och sjönk med ett
belåtet stönande bakut mot stolens ryggstöd. Därpå
började han sina operationer. Med undantag af det
han lagt i knät, hade Frasse spillt inemot hälften
af sin portion på golfvet framför sig. Det mötte inga
svårigheter att hitta den. Skriftställaren makade
den åt vänster. Förbi Frasse och posttjänstemannen
gick allt väl, men längre kunde ingen begära att
ett par äfven ganska långa ben skulle räcka.
Skriftställaren var likväl envis denna gång och
fortsatte sina manipulationer, ifall ett sådant uttryck
kan anses passande, då han hufvudsakligen arbetade
med ena foten. Hans ställning blef något obekväm,
men han antog, att han någorlunda nått sitt mål.
Då knakade det olycksbådande i hans stol. Han
kände till möblerna i Italien; från det ställe, där han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gjkotteri/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free