Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Schy! varnade den danske författaren,
hvilkens skuldror tyngdes af den språkkunnige
impressarions ansvar.
Värdinnan afbröt den villervalla, som hotade,
genom energiska knackningar i bordskanten. Mannen
kände uppenbarligen signalen, ty hans vrede
försvann. Egentligen försvann den inte heller, den
blef endast ljudlös.
— Ska jag skratta? hviskade Frasse under en
paus, som allas förundran förklarade.
— Nej, for fanden! Se allvarsam ut som baksidan
på en liten landskyrka. Schy!
Värdinnans man visade stillatigande sin halmstol,
hvars ena framben saknades, och åstadkom
därigenom mer än med sin svada nyss förut.
Bordsgästerna ansträngde sig oerhördt för att fatta
sambandet mellan Frasse och det defekta bohagstinget.
Enär flera visade tydliga tecken till utmattning,
lyfte husets herre under pinsam tystnad på
bordduken och utpekade den väg Frasses
spaghettiportion tagit. Det var ett ovederläggligt bevis.
— Ja, men, stammade Frasse. — Ja, men...
Skriftställaren afbröt honom och vände sig till
dansken.
— Säg dem, att i vårt land anses det som höjden
af belefvenhet att sparka benen af sina vänners
stolar. Man roar gästerna på det sättet, särskildt vid
finare middagar. Sådant är vanligt i de bästa
kretsar. Seså, visa nu, att du är en verklig diktare.
Den danske författarens min var värd en liten
slant, men dels hade ingen växladt och dels tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
