Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista tiden mest uppehållit sig under bordet och nu
faktiskt inte kan sitta längre, hans stol är ju bara
en f. d. ruin, äro vi tretton.
— Det där är ju vidskepelse, blandade sig
skulptören i deras meningsbyte. — Sådant sätter man
sig öfver.
— Nej, nu säger jag, att vi måste gå. Dyra
plikter kalla. När jag bugar mig för värdinnan reser ni
er och gör på samma sätt. — Den danske författaren
höll ett litet tacksägelsetal, och då han vinkade
med ena handen bakom ryggen, steg hans sällskap
upp och hälsade värdinnan.
— Grazie tanti! sade alla samtidigt.
— Det var riktigt näpet å verkade
småbarnsskola, påstod Frasse efteråt.
Skulptören, som var för gammal att gå i flock
med ungdomen, lät den sköta sig själf. När de
andra lyckligt afslutat sin lilla demonstration, föll han
handlöst offer för en af svenskarnas värsta laster
och fann det vara en lika kär som oafvislig plikt att
för egen räkning tillägga några väl valda ord. Till
sitt förfogande hade han flera språk, hvilka dock
blandades ihop något godtyckligt. Hans tal var
formfulländadt, det medgåfvo alla, ty ingen var
i stånd att kontrollera innehållet. Enligt egen litet
senare lämnad uppgift, hade han sagt, att han ej
vågade lämna sina unga vänner ensamma. De voro
obetänksamma och lättledda och deras sinnen
mottagliga för intryck — såväl goda som dåliga. Hur
väl han än trifdes i detta glada sällskap, hoppades
han, att man ursäktade uppbrottet. Han ville
endast tillägga, att middagen varit charmant, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
