Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var målet. Och med anledning däraf att en ung
lofvande posttjänsteman — francobollo, din lilla
rackarbyting! — ingen mer än skulptören skrattade på
detta ställe — deltog i det animerade samkvämet,
ville han för sin del endast betona det glädjande i
att postanvisningar funnos. Postanvisningen var
en af den nya tidens härligaste uppfinningar, denna
tid, som redan bringat oss så mycket och utan
tvifvel skulle skänka ännu mer.
Här var det den danske författaren hostade. Han
gjorde det hvarken elakt eller uppfordrande, men
skulptören, som litade på hans smak trodde sig
förstå.
— Det är därför jag rörd och glad höjer
kristallbägaren för vår charmanta värdinna och bringar
henne ett från hjärtat gående tack. Mina damer
och herrar, signora... hva’ hin heter hon nu igen?
Äh... värdinnans skål! Ni kan väl begripa
någonting sjäfva också. — Hej, i galoscherna, pullor och
tuppkycklingar! Värdinnans skål!
Skandinaverna bugade och lyfte sina glas. Den
mer sydländska delen af gästerna satt fullkomligt
oförstående. De fem nordbornas högtidliga miner
förfelade likväl ej att göra intryck. Det var utan
tvifvel artigt detta, ehuru ceremonierna i deras
ögon voro mer än kyrkligt stela.
Strax efteråt bröto främlingarne upp och tågade
ut. Värdinnan föreslog visserligen att sända bort
sin gemål och sålunda bringa ned antalet gäster,
men å egna och vännernas vägnar satte sig dansken
däremot. För öfrigt var ju middagen slut och han,
som kände södern och dess sedvänjor, visste, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
