- Project Runeberg -  Kotteriet. En sommarbok /
118

(1911) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erbjöd sig att visa räkningen, sedan han energiskt
protesterat mot ordet ålderstigen, — det ser bara så ut,
påstod han.

— Har ni så stor handstil? frågade
ämbetsmannen långdraget.

Nu stod det alldeles stilla för skulptören en stund,
och han började misstänka, att den andre dref med
honom. Ämbetsmannen tycktes också ana, att
något var i olag, men trodde naturligtvis ej ett
ögonblick, att felet kunde sökas hos honom. Han blef
knottrig öfver hela kroppen och mumlade en del för
sig själf. Då gick det traditionella ljuset upp för
skulptören, och han sade med graflikt allvar:

— Jag skrifver inte mer än en bokstaf på hvarje
ark. För resten skrifver jag aldrig.

Ämbetsmannens ögon fördubblades till
ytinnehållet, deras uttryck var emellertid oförändradt.

— Ni skulle bara höra, hur dom härjar på posten,
när jag kommer dit med en epistel, fortsatte
skulptören. — En vanlig rustvagn rymmer inte mer än
två af mina bref.

— Ni är riktigt lustig, stånkade ämbetsmannen,
på hvilken den andres allvar ej förfelade att göra
intryck. — Men det blir allt bra stora porton, eller
hur?

— Hva’ spelar det för roll, sade skulptören
generöst. — En gång tog jag extratåg mellan Stockholm
å Malmö bara för att skicka en räkning dit ned.
Den var så stor, förstår ni!

Ämbetsmannen skyndade att afsluta samtalet.
Men en djup och varaktig misstro grundlades mellan
skulptören och honom. De funno hvarandra aldrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gjkotteri/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free