- Project Runeberg -  Kotteriet. En sommarbok /
128

(1911) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däremot. Å bli de lurade å utskrattade, så dikta de
om sina missöden till resäfventyr å skryta med
dem. De beror väl på, att de vilja ha valuta för sina
pengar. Hå hå, ja ja, den mänskliga enfalden...
man borde rent af skrifva något om den.

Skulptören bad honom allvarsamt afstå därifrån
och den danske författaren sporde försåtligt, ifall
hans själfkännedom räckte till. Kapitlet vidrördes
inte mera. —

Omsider döko också de bägge halfgamla fröknarna
upp i Rom. Dem träffar man litet hvarstädes. De
resa egentligen för att det är så billigt, i alla
händelser billigare än hemma. De hade på förhand räknat
ut omkostnaderna och skrifvit upp allting på en
lista. Naturligtvis ämnade de köpa litet af hvarje,
det var också så billigt i Italien, så... De skulle
stanna till den 15 mars, hvarken mer eller mindre.
De försvunno strax före jul, ty pengarna togo slut.
När de grubblat fyra dygn öfver sin lista och nött
ut ett halft dussin blyertspennor på kalkyler —
blyertspennorna liksom åtskilligt annat i Italien äro af
mycket sämre beskaffenhet än i Sverige — vände de
sig till sekreteraren. Alla äldre fruntimmer vände
sig till honom, så nog hade han trefligt alltid. Han
kunde ingenting förklara, och den lilla resten af
deras humör försvann totalt. Det som kom i stället
fick sekreteraren öfver sig. Han låg till sängs i två
dygn efteråt och kvicknade vid, först sedan han
säkert fått veta, att bägge damerna rest. De voro som
sagdt inte särskildt belåtna, ja, hon, som betalade
resan, var ursinnig, men det var ingenting mot henne,
som blifvit bjuden på det hela.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:13 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gjkotteri/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free