- Project Runeberg -  Kotteriet. En sommarbok /
139

(1911) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och höll på ett förbund med Tyskland och
Österrike, när Norge fanns. Den ene målaren lade
tröstande sin hand på sindacons skalliga hufvud och den
andra putsade hans näsa och torkade hans tårar; den
tredje bad honom inte vara ledsen, han åtog sig att
»greje den skidt» mellan ett par penseldrag. Italien
kunde sofva lugnt.

Det var också hvad staden gjorde en hel vecka.

Norsk grundlighet är storartad och öfverträffas
endast af norsk själfkänsla.

Så var det den norska damen i kotteriet. Hon
hade träffat Ibsen personligen en gång, och tack vare
den omständigheten kunde hon ha rest gratis genom
hela Europa. Det ville hon nu inte, hon ville bara
arbeta. När en målarskola räckte för andra,
behöfde hon två. Hon gick på bägge och hann dessutom
lära sig italienska. Det vill säga, skandinaverna
förstodo henne bättre än infödingarna, men det var
lika säkert i alla fall. Hon hade nyss fyllt tjugu år
och visste således allt. Hon föraktade männen,
kvinnor och barn med — hon såg allting i stort — och
förebrådde Frasse strängt för hans flaxande.

Frasse hade förstås varit på vippen att bli kär i
henne med, en förälskelse i veckan ingick nu i hans
vanor. Men när han fick höra, hur landet låg, tog
han tillbaka och bad om ursäkt för sin enträgenhet
— det var väl sammanlagdt femton minuter, han
varit kär i henne... han hade bara gjort det på
försök, för att se, hur det skulle gå. Då öfverhöljde hon
honom med en störtsjö af klander, för att han
behandlade det centrala i lifvet som ett skämt.

— Nu ä jag ta’ mej sjutton inte med längre, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:49:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjkotteri/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free