Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som förut ha svurit hvarandra evig vänskap och
ett snart återseende i denna den bästa bland
världar.
— Hör du, hvad väntar du egentligen på? frågade
skriftställaren sin fru, när de lämnade järnvägsstationen.
— På dig.
— Å jag som hela tiden gått å väntat på dig. Då
sticker vi af i morgon.
— Förhasta er inte! varnade skulptören. Han
skulle stanna en vecka till och ville ha sällskap så
länge som möjligt.
Det var inte långt ifrån, att han rest först. När
han betalade sin månadshyra — en vecka öfver tiden
naturligtvis, ty man bör alltid framhålla, att man
ä en verklig konstnär — befanns det att värdinnan
ökat priset utan hans vetskap. Hon ansåg, att en
så utomordentlig cavaliere borde betala mer än
vanligt folk. Den gången förstod skulptören utan tolk
och flyttade omedelbart. — Ju längre man studerar
italienare, desto obegripligare bli de, sade han. Och
efter som han kommit i farten, var det så godt att
fortsätta och resa hem med ens. Emellertid gingo
de på en ristorante, berömd för sin maccaroni, och
plöjde igenom en hel matsedel. Skulptören kom för
sent till tåget och stannade. De kvarvarande
kotteristerna togo honom emellan sig och tågade som förr
mången gång genom Roms gator. Hunna till den
Tiberbro, där de härjat i första akten af kotteriets
korta vintersaga, stannade de. Utan föregående
varning började Frasse och skriftställaren hurra, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
