Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
gats och efter hustruns död fördubblats. Far och söner
levde gott på dess avkastning och lotspensionen
användes samvetsgrant till inköpen. Alla visste, att
Österman »hade pengar», och gällde det, vände man sig
ofta till honom. Han lånade likväl aldrig ut ett öre,
icke ens mot säker borgen, men ett stycke mark köpte
han när som helst. På så sätt växte ägorna, och efter
varje inköp gick han omkring för sig själv,
småpratade och skrattade torrt. Till sönerna sade han vid
dylika tillfällen:
»Det enda, det ä att ha gård å grund.»
De hade hört orden upprepas så ofta, att de nitats
fast i deras medvetande.
»Att ha jord», kunde de emellanåt säga till
varandra, »det är... ja min själ...» Så nickade de och
skrattade rasslande torrt men nytert.
Till följd av det ständiga umgänget med fadern
hade deras sätt erhållit något gubbaktigt. De voro
sävligare än andra bönder på ön, men de arbetade det
oaktat bättre.
På hösten samma år som Bernhard börjat det aldrig
avslutade samtalet, tog Alexander upp den brustna
tråden. Det var återigen efter en strävsam
arbetsdag, men nu sutto de inne i stugan, ty det blåste skarpt
utanför.
»I år har strömmingen inte gått till», sade han
nästan förebrående.
Bernhard smålog tungsint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
