Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Det är länge sedan hon gick bort, men du var ju stora
pojken, när det skedde. Minns du hennes ögon? Hur
som helst, nog om det. Å nu vill jag bara du ska
veta, att så länge jag ä i levande livet kommer inget
kvinnfolk i mitt hus. Det finns ingen, som går upp
mot mor din.»
Bernhard hade sänkt huvudet och stirrade i marken
framför sig.
»Nu för tiden ä det bara hams och slams med
flickorna», återtog gubben. »Inte kan di sätta opp en
väv å knappt duger di till att nacka ett dussin skotar.
Men styra ut sej med rosetter å bjävs, det vill di.
Va det ska bli av, vet inte jag å inte rör det mej
heller, för jag hänger näppeligen i länge nog att få
se det. Men det säjer jag dej än en gång, inom våra
dörrar kommer med min vilja ingen, som är mindre
golik än mor din. Å sådant kvinnfolk finns inte mera.
— Dra nu jämt, så vi får yxorna brynade till
middagen !»
Hela den sommaren var Bernhard ovanligt tyst och
sluten. Så ofta han ägde en stund ledig från arbetet
i ladugården eller på fälten, tog han roddbåten och
gav sig ut på viken. När han hunnit så långt, att han
skymdes undan bakom näs och kobbar, drog han in
årorna, och lade sig på rygg. Med ögonen riktade
mot det blå ovan sig låg han timmar igenom, medan
båten drev vind för våg.
Ur drömmerierna och grubblet värkte fram en blyg
lust att möta ett av livets stora äventyr. Men Bern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
