Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
att taga avsked. Kvinnorna gräto som kvinnor böra
och skola på en begravning och männen mumlade,
medan de hårt valkade bussarna:
»Jo, jo, vi ska alla den vägen vandra.»
Bolén och grannen Öman, jämte sex lotsar i
uniform buro kistan ombord på ångbåten, som förhyrts
att frakta den döde under hans sista resa. Så
backades ut från bryggan och färden styrdes mot det lilla
kapellet, vars tornspira man såg från höjden mellan
vikarna, när det var god sikt.
Efter jordfästningen följde kalaset. Stora
bräd-skivor hade lagts på bockar och man åt under bar
himmel, eftersom stugorna voro för trånga att rymma
alla. Det gick mycket högtidligt och allvarligt till, ty
gamle österman hade åtminstone sista åren föraktat
brännvinet och sönerna ville hedra hans minne genom
att icke slå i mer än två supar åt var gäst. Själva
läppjade de knappt på sina glas. De voro ytterst stela
i sina nya kläder, rörde sig sakta och sävligt och hade
intet annat än ett hövligt: vars go’! att säga. Deras
sätt gjorde gästerna stillsamma och man talade hela
aftonen med dämpade röster.
Det var vid bordet Bernhard mötte Ingrids ögon.
Han visste, att han ägde flera kusiner på Storön, där
mostern, som var gift med en hemmansägare, bodde.
För tjugufem år sedan, eller kanske det var trettio —
man räknade inte så noga ute i havsbandet, där tiden
ibland tycktes stå stilla — hade Bernhard besökt
släktingarna på Storön. Då fanns inte Ingrid till och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
