Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Spången var emellertid färdig, och jord, som togs
än här, än där, bars över den till klippan i viken. De
små rabatterna kring stugan växte till hela land och
åskådarnas ögon förstorades i proportion.
»Sicken en», sade bönder och fiskare under
söndagsförmiddagarna till varandra, »han kan, han.»
Betulander kunde verkligen. Före solens uppgång
började han arbeta och långt efter dess nedgång var
han ännu i verksamhet. De båda första åren runnö
bort, och hans anläggning var färdig. Den rymde
utom vin- och stickelbärsbuskarnas rader ett par
lärkträd, några silverpopplar och ett tjog äppel- och
körsbärsträd, vilka med tiden nog skulle bli stora och
givande. Så funnos även blommorna. Betulander
odlade utom sina rosor en hel del andra växter, vilka
man förut aldrig skådat på ön. Han skrev varje
vinter efter frön och sådde och planterade hela våren.
Allt växte därute bland stenarna, ty han älskade
sina plantor och vårdade dem. Kärleken till det
färgrika och ovanliga hade han i blodet och under
lärotiden som trädgårdsdräng hade den utvecklats till
lidelse. Han handlade ibland omedvetet och ofta
planlöst, men han ägde naturlig fallenhet att upptäcka
felen och rättade dem med oändligt tålamod. Gällde
det hans blommor, fanns ingen uppoffring för stor för
Betulander. Han gick ut mitt i natten för att skydda dem
mot frost och han vattnade, grävde och ansade hela
dagarna.
Och så läste han. Varje bok rörande trädgårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
