Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
att slå henne fördärvad, ifall hon rörde hans
planteringar. På mannens ton hörde hon, att det låg allvar
bakom orden. Hon hade heller aldrig, som han ett
ögonblick befarat, tänkt förstöra dem, ty innerst inne
närde hon en respektfull beundran för hans rastlösa
arbete på något, som aldrig inbringat det minsta.
Betulander hade emellertid blivit väckt ur sina
drömmar. Han erinrade sig, att han svultit och frusit sex
långa vintrar. Nå, däri såg han ingen anledning att
vika. Men sjunde året efter utflyttningen kom sonen
till världen och vad han förut ej kunnat förmå sig
till, gjorde han nu för barnet. Han gick ön runt och
bjöd ut sin arbetskraft för dagpenning. Grannarna
kring viken hade ingen användning för honom, men
längre bort bodde deras ovänner och de tyckte om
Betulander av det enkla skälet, att Djupnäsborna
ringaktade honom.
Alla visste, att han var en duktig arbetare, särskilt
slog han med häpnad genom sina
trädgårdsanläggningar. Vid varje stuga kring hela ön funnos efter ett
par år jordgubbsland och bärbuskplanteringar.
Betulander svettades och bröt mark och som genom ett
trolleri blev allting behagligare och gladare, var han
gått fram. Blommor frodades och växte och bjöd man
honom på en sup till maten, betalade han med
sticklingar och skott från sina buskar. På öns sydsida rådde
allmän belåtenhet, men kring viken norrut växte
oviljan. Där hånades Betulander för sina ansträngningar
och där skrekos elakheter efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
