Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
brast i gråt. Spänningen efter vintern hade varit för
stark och nerverna sveko.
»Nä, gör inte det!» mumlade Elfrida.
»Betulander ä så hygglig å resonlig en karl kan
vara. Det ä han visst å sant», förklarade hustrun,
rädd att bli missförstådd. »Men hade jag krafter,
som jag har vilja, gud nåde då den andre!» Hon tog
dynggrepen och stötte den i golvet, så att flisor
lossnade ur de murkna plankorna.
»Stänk inte i mjölken för det!» sade Elfrida.
»Nä... nej. — Ja, annars var det ingenting, jag
ville.»
Efter vintern kom en vår så glad och frisk, som
endast våren kan vara det ute i yttersta skärgården.
Och när den brusat över ön, följde den varmaste
sommaren på många år. Dagarna blevo längre, men gingo
likväl dubbelt fortare. Och när det blivit varmt,
anlände sommargästerna.
Till gamle Joel i Hällan flyttade en professor.
Betulander hade långt förut hört talas om honom, och när
pojkarna Östermans brungula häst knogade upp
sakerna från ångbåtsbryggan, stod han vid Hällans
grind och hängde, en professor, det var något för
honom, det.
Professorn visade sig vara en gladlynt fyrtioåring
med glasögon, hatten på nacken och en stor cigarr i
ena mungipan.
»En man till», utropade han, så snart han fått se
Betulander. »Hugg i och hjälp till bara!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
