Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
till denna vånda, som pinade och narrade till
galenskaper, men han fann den aldrig. Kvar satt endast
en evig längtan efter något oupphinnelig^ en vacker
hägring, som lyste bakom ett skymmande högt berg,
över vilket han aldrig orkade klättra.
När han tänkt tillräckligt länge, lutade Betulander
huvudet i händerna och grät. Så snart tårarna tagit
slut, började det inom honom ropa efter brännvin och
han sprang ned till bryggan. Hunnen upp på backen
slog det honom, att båten ju aldrig kom förrän mot
kvällen och snopen återvände han inåt ön, han önskade
sannerligen inte träffa Andersson eller Öman och höra
dem säga:
»Jo, jo, det ä somliga som har gott om tid.»
Till kvällen hade brännvinstörsten försvunnit och
nu hatade han det några timmar förut efterlängtade.
Han tog fram sitt herbarium. Natten tillbragtes med
att om och om igen examinera någon växt, vars rätta
klassificering han just nu betvivlade. När han
övertygat sig, att intet fel blivit begånget, var han åter
lugn. —
Åren gingo och en dag märkte Betulander, att han
blivit gammal. Näsan stack spetsig och mörkröd fram
ur det knotiga ansiktet, hakskägget hängde tovigt och
gråsprängt. Han synade noga den bild rakspegeln
återgav, och sade deltagande.
»Herre gud, va det är synd om dej!»
Ansiktet i spegeln nickade och Betulander blev
sorgsen därvid. En hel vecka drev han sysslolös och grubb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
