Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
»Jäklar!» Valdemar tog vigt ett skutt åt sidan och
svor ännu en gång. Det låg en sönderslagen butelj
på vägen, och han hade nära nog sprungit mitt i
skärvorna. »Drullar», sade han ringaktande och tillade med
allt det förakt en fjortonårings inre förmår rymma:
»Ja, si bönder..
Därpå fortsatte han i samma jämna lunk som förut.
Han sprang med en jakthunds uthållighet och gjorde
ibland några lekfulla kurvor här och var. Han skulle
kunnat lägga mil efter mil bakom sig utan att tröttna,
och solgasset gjorde honom endast mer uppspelt och
glad.
När de smutsiga och fallfärdiga byggnaderna vid
Hagen blevo synliga saktade Valdemar farten. Det
föresvävade honom, att ett par nävar hallon skulle
smaka utmärkt, och i ställets förvildade trädgård
växte bärbuskarna i långa rader. Men så erinrade han
sig de talrikt förekommande brännässlorna. Hans
fötter, ehuru härdade, tålde dock ej vid vad som helst.
Utan missmod avstod Valdemar från hallonen och
fortsatte till skogen bortom gården.
Han plockade litet blåbär i en backe, men den lätta
måltiden framkallade endast hunger. Valdemar
överlade en stund och gjorde sedan en krok bortåt byn.
Det fanns en rovåker där.
Rovorna voro små och hårda som trä, men
Valdemar åt likväl upp ett par. Därpå företog han ett
kortare strövtåg nedåt handelsmannens trädgård. Genom
att bryta loss en spjäla i staketet fick han in handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
