Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
När Mårten efter ett par kallsupar och mycket
väsen kom på fötter igen, var han högröd av ilska.
»Akta dej för så’na där tag, säjer jag!»
»Akta dej själv du!» Valdemar var långt ute på
djupt vatten, dit Mårten ej vågade sig. Sedan
Valdemar dykt och gjort en hel del konster, sam han i land,
dock på behörigt avstånd från Mårten, som ännu var
förargad.
»Ska vi inte vara vänner nu?» frågade Valdemar
försiktigt.
»Sköt dej själv, du!» Mårten kröp i det ena
plagget efter det andra med en hast, som utvisade, att hans
vrede var i stigande.
»Mårten 1»
»Håll käft!» bet denne av.
»Äh, nu ska du inte vara kymig!»
»Låt bli själv, ä du hygglig!»
»Jag vill vara vän med dej», sade Valdemar
allvarligt.
»Hå, hå», muttrade Mårten, till hälften blidkad av
det uppriktiga tonfallet.
»Joo, för du ä inte lik di andra här ute.»
»Ä inte jag?»
»Nää, å det kan du vara glad åt.»
»Jag vet just inte det.»
»Ska vi vara vänner nu igen?»
»Om du bara låter bli att knuffas å bråka så...
Men när en minst väntar det, ä du där å nyper te’b
7 Ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
