Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
kinkar. Då får en tacka sin himmelske fader, att han
inte slåss.»
»När han ä härsken så», ursäktade Valdemar, för
vilken faderns fylleriperioder blivit något så
naturligt, att han aldrig närmare tänkte på dem.
»Kan han inte låta bli det usla brännvinet då?»
»Han kan väl inte det.»
»Men jag ska svälta å gå här som ett spektakel.
Jag har inte smakat ett gudslån se’n i går middag.»
»Har du inte?» Valdemar stod med ett språng på
fötterna. »Kors, morsan, var det därför du snöt min
kaka?»
»Jag visste ju ingen annan levandes råd, så svulten
som jag var. Du har väl inte varit inne å tagit kakan
nå’nstans?» tillade hon med hastigt uppflammande
misstro.
»Inte. Jag fick den av Mårten. Va’ skulle det för
rexten gjort, om jag huggit kakan, när vi behövde
den!»
»Bevara mig väl, så du pratar! Det duger raid: inte
att bara ta å ta.»
»Hur ska man annars få någe’? Nä, det ä nog
bäst att hugga för sej, om en kommer åt, det har jag
då sitt. Snöt inte Öman Bernhards tolvfamnars
notlina i våras, å har han den inte än i dag, va’? Dom
käftade förstås om’et, både länge å väl, men tänk inte,
att Öman gav honom linan te’baks. Bevisa, att jag
tagit den, sa’ han, bevisa det, annars kan jag stämma
dej för ärekränkning. Då var det allt Bernhard, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
