Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Valdemar brusade upp men sväljde de ord han hade
på tungan.
»Va’ ska man säja då, va’?» frågade han otåligt.
På det hade Bernhard ej tänkt. Han blev svarslös
och för att dölja det, slängde han ut.
»Ä det någe’ du vill?»
»Jag ville fråga, om du inte behöver nå’n hjälp på
sjön?» Valdemar väntade ett par sekunder på svaret,
men då han såg, att Bernhards min ej blev vänligare,
fortsatte han själv: »Alexander ä ju inte värst livad
för det, å nu ä snart tid att börja med torskrev å
skotar, om man ska få någe’ till vintern. Att jag kan
ro å greja en båt, det vet du, å...»
»Jaså, du vill hjälpa till. Ja vore du bara hälften
så stark i armarna, som du ä stor i truten, så...»
»Vi kan ju försöka, får du väl si!»
»Å hur mycke ska du ha för det då?»
»Fjärdedelen av fisken, va’?»
»Jag ska fundera på’t.»
»Äh, fundera å fundera å aldrig annat! Säj ja tvärt,
vet jag, annars går jag å hör efter schå söderut på ön.»
»Jaså, du tänker liksom bli ordentlig nu?»
»Jo, det ä allt meningen, det...»
»Åh, du lägger bort att skälla å vara ovettig också?»
»Det ä inte jag ensam som bestämmer den saken.»
»Nä nej», sade Bernhard fundersamt. I stort sett
delade han grannarnas åsikter om Betulander och
dennes son, men han var en självständig man, som i allt
följde egna tycken. Han älskade sjön på sitt still-
8 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>