Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
»Ja, det var en håle att ligga i, när han sätter den
sidan till», sade Bernhard.
Alexander nickade och fortsatte:
»Ä det nu så, att han vill sköta sej, har vi nog
användning för honom. Vi får väl si.»
Nästa vecka började fisket. Valdemar tilläts icke
segla, när helst han ville, ty Bernhards lugna och
försiktiga natur avskydde alla vågstycken, men det
som bjöds var likväl roligt. Fisk fingo de oclüså, och
Valdemar bar hem åtskilliga valar strömming, som
modern rensade och saltade.
»Nu ska du slippa svälta», sade sonen, »å frysa
med. Jag får ett par famnar ved av pojkarna, om
jag hjälper dom med tröskningen. Jag tyckte det var
bättre att göra opp om veden å ta’ den i stället för
pengar.» Han sträckte manhaftigt på sig och såg
utmanande bort mot rutan, bakom vilken faderns gestalt
skymtade. Och i förhoppning att bli hörd av honom
skrek han ännu högre: »Vill man bara hugga i med
va’ som bjuds, så reder man sej nog.»
Betulander gled undan från fönstret, och modern
skrattade lågt men gillande.
»Nu fick den, som han ä sjuk till», fortfor
Valdemar.
Det var en tyst men seg kamp, som fördes mellan
far och son. Den förra hade endast en passiv misstro
att sätta upp emot den andres oförskräckta
företagsamhet.
»Håll på, du tröttnar väl», mumlade Betulander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
