Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
slappa ned utefter sidorna, och utan försök till
motstånd lät han sonen taga buteljen.
Valdemar vägde den i handen, därpå slungade han
den mot en sten och makade sedan undan
glasskärvorna med ena foten.
»Köp hem mer du, jag ska slå sönder, jag.» Med
den oefterhärmligt stolta hållning, som fadern på sista
tiden emellanåt märkt hos honom, gick sonen uppför
backen.
Trött och liknöjd för allt knogade Betulander efter.
Hemkommen låste han in sig i sitt rum. Han
stirrade slött på samlingarna men drog ej ut några lådor.
Ett ögonblick funderade han på att lyda sonens en
gång givna råd: att morska upp sig och hämnas sina
nederlag. Men han fann snart, att fjortonåringens
ungdomliga hänsynslöshet knäckt hans viljekraft.
Betulander medgav, att han var ur leken.
Två hela dagar höll han sig instängd för att visa
de båda därute, hur djupt de kränkt honom. När
slutligen svälten tvang honom därtill, öppnade han dörren,
tassade ut och slog sig ned vid köksbordet hos dem.
»Jaså», sade sonen med grym målmedvetenhet.
Fadern nickade undergivet, det tjänade ingenting
till att strida mot en starkare. Därmed skakade
Betulander sina ofullgångna drömmar och alltid gäckade
förhoppningar av sig. Och så var han åter en tid den
skicklige arbetaren, som förtjänade sitt och familjens
uppehälle. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
