Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Inte duger så’nt, inte. Det blir för dyrt i längden.
Jag ser min maskin lika tydligt som jag ser dej. Jag
vet precis, hur jag vill ha den, å jag ska göra den. Den
ä nu ingen märkvärdig maskin alls, bara ett verktyg,
som kan skötas av en man. Så enkel ska den bli. Jag
förtjänar nog pengar på patentet, ska du si. Jag vill
ha pengar begriper du, för ska man stå å fila för några
kronor om da’n, hinner man inte ur fläcken. Det ä
så otäckt mycke’, som hindrar å stör.»
Valdemar pratade utan avbrott i en timmes tid.
Modern blev yr av allt det hon hörde och önskade, att
han skulle sluta, men hade ej hjärta att säga det.
Valdemar märkte ingenting och fortfor ännu en stund.
Så gäspade han.
»Trött, gumma lilla, extraarbete på övertid suger
ut en. Jag tror jag knyter mej i en vrå.» Han lade
sig och sov hela dagen. Vid uppvaknandet frågade
han efter fadern.
»Jaså, han ... sover också. Låt en vara! Har han
börjat dricka igen?»
Valdemar svor till vid hennes svar.
»Tyckte jag inte, han såg konstig ut, när jag kom.
Å hur ä han mot dej då?»
»Va’ ä det att tänka på? En har’et väl, som en
ska ha’t. Å jag ä van vid honom nu.»
Med en kort nick gick sonen och väckte sin far.
»Du kan gärna gå med till båten, så får vi språka
lite’!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
