- Project Runeberg -  Ön : berättelser och skisser /
142

(1926) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Nästa söndag och många därefter stod mor
Betulander på bryggan och betraktade med spänning de,
som stego av vid Djupnäs. Valdemar kom ej, och
slutligen frågade hon styrmannen, om han ej sett sonen
nyligen. »Kanske han varit nere å skickat hälsningar?
Si, han lovade så säkert teminstingen att skriva å ...»

Ett brev, ja, mindes styrmannen inte orätt, var ett
sådant med härom dagen. Han hade lämnat det med
tidningarna till den, som tog emot posten.

Mor Betulander stod redan vid den lilla lådan, dit
posten till Djupnäs brukade läggas. På botten hittade
hon ett brev, som såg ut att ha legat där länge, ty
det var vått av de sista dagarnas regn och kändes
mjukt och sladdrigt. Mor Betulander suckade, då hon
föreställde sig, hur den ena efter den andra tagit upp
det, läst utanskriften och sedan liknöjt slängt det
tillbaka. Alla vid Djupnäs visste, att ett brev till
Betulanders låg i postlådan, men ingen hade nämnt ett ord
därom. Det var följden av att leva i fiendskap med
grannarna. Varför var Betulander så hög av sig och
varför talade han jämt om öbornas okunnighet? Och
hon, som längtat så efter en underrättelse! Nu såg
man, hur det gick, när man satte sig på tvären. Nej,
vara ödmjuk och krypa utefter marken, det var, vad1
en klok människa hade att göra. Hon skulle
sannerligen säga Betulander det, så snart hon hunnit hem.
Småmuttrande och ivrig påskyndade hon sina steg.

Betulander tog brevet med verklig vördnad. Inför
ordet, skrivet eller tryckt böjde han sig alltid. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:49:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gjon/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free