Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Betulander betraktade intresserad de stora
pappersrullarna överallt, och en svag önskan att äga ett stort
och rymligt arbetsbord föddes i hans inre. Han sade
sitt namn och mumlade något otydligt om sonen.
»Kommer ni nu först?» ljöd svaret. »Brevet skrevs
ju för en vecka sedan.»
»Vi fick det i går.»
»Ja, pojken ä både död och begraven. Åt det kan
ingenting göras.» Ingenjören, som ryckts ur sina
beräkningar och tvingades att sysselsätta sig med något,
som redan var ute ur hans tankar, stod handfallen.
»När ingen lät höra av sig så... Vi trodde förstås,
att han saknade släktingar, fast han nog talat om sina
föräldrar en gång eller två. Han hade adressen
ordentligt uppskriven i en anteckningsbok, å när vi
hittade honom så... Ja, det var en duktig pojke. Om
han fått leva, hade det säkert blivit något av honom.
Men han var nyfiken som en olycka. Han skulle peta
och krafsa i allt. Jag varnade honom flera gånger...
ja, nu kan det inte hjälpas.»
Betulander såg trofast på berättaren; hustrun grät
tyst. Ingenjören vred nervöst en förlovningsring runt
på fingret.
»Ni vill naturligtvis veta, hur det gick till», fortfor
han. »Jo, han hjälpte mig litet med en försöksmaskin.
Jag hade tänkt sätta den i gång på tisdagen för att
se hur den fungerade. På måndagskvällen stannar
pojken kvar i verkstaden. Jag inbillade mig, att han
ville ordna något smått, men i stället sätter den galen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
