Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
»Där har ni grindens nummer. Det ä den elvte
graven i andra raden till vänster. Fråga bara någon av
kyrkogårdsbetjäningen, så visar han er till rätta! Nej
för all del, tacka mej inte!» avbröt han, då
Betulander ämnade säga något. »Tag nu en spårvagn, så
kommer ni lätt och ledigt ut till kyrkogården. Ja, adjö,
adjö!» Han tryckte flyktigt Betulanders näve och
följde honom ett par steg mot dörren. »Se inte så
ledsen ut, mor lilla! Vi ska alla en gång däran, å
litet förr eller senare spelar ingen roll för det stora
hela. Å vem vet, om det inte var bäst så för honom?
Pojken hade ett häftigt temperament. Ja, herre gud ...
ja, adjö, adjö!»
När Betulander och hustrun stodo på gatan igen,
undveko de varandras blickar. De gingo tigande
framåt och stego upp i första spårvagn de mötte. Den
förde dem åt orätt håll ooh först efter ytterligare ett
misstag nådde de begravningsplatsen. Sedan började
frågandet på nytt. Den ene visade dem åt höger, den
andre till vänster. Mor Betulander blev yr i huvudet
av de motsägande uppgifterna och stannade slutligen
vid en liten kulle, som liknade hundratals andra.
»Det finns inga blommor alls», klagade hon. »Å vi
som har så många därute.»
Betulander hörde henne ej. Han hade längre bort
fått syn på en buske, vars rika blomsterskrud fångade
hans intresse. När hustrun vände sig ifrån honom,
listade han dit. En stund efteråt hade han glömt allt
annat för att examinera den främmande växten. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
