Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
dåren började gumman Westergren strax på nytt.
Andersson fick veta, att ända sedan förra vintern hade
hans Kristina sprungit och mött en karl mest var
kväll. Vad de tisslat och tasslat om i buskarna var
inte svårt att begripa — ungt folk ä ungt folk, vet
jag.» — Men var det så, att han anmärkte på andras
dotterbarn, ville hon först för sin del bara säja, att
han snart nog kunde vänta egna ...
»Människa!» hade Andersson flämtat, likblek av
överraskning och vrede.
»Å jag kan gärna upplysa honom, att det ä
Karlssons långbenta A’gust flinade Valdemar.»
Ursinnig måttade Andersson ett slag mot honom.
Valdemar hade förutsett det och vek undan i
behaglig tid.
»Åhja, åhja, sakta i backarna, gubbe lilla!» ropade
han.
Andersson hade blivit så förvirrad, att han ej tänkt
på att springa efter pojken. Han trampade
obeslutsam på samma fläck en stund, sedan svängde han
runt och morrade.
»Jag ska komma ihåg er båda.»
»Det var hyggligt», flinade Valdemar, medan
gumman Westergren neg med tillgjord belåtenhet och
flinade.
»Nu fick den så han reder sej en stund.»
»Det ä så hälsosamt för så’na där att veta, va’ folk
tänker», förklarade Valdemar onödigt högt.
Andersson skar tänder. Det grämde honom att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
