Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
mot fadern, som tagit upptäckten på ett helt annat
sätt än hon väntat.
Andersson stod mitt i rummet och övervägde. Hans
spetsiga näsa vädrade i luften och en skäggtoffs hade
han stuckit mellan tänderna.
»Det vill jag bara säja dej, flicka, att mitt
dotterbarn ska födas i äkta säng», ljöd det slutligen från
honom och som en bekräftelse dängde han sin knutna
hand i bordet bredvid sig. »Å så mycket du vet det»,
fortsatte han inbitet segt och beslutsamt, »inte ett ord,
inte en stavelse till någon om detta. Du tiger som
muren å sköter ditt hädanefter som hittills.»
Kristina grät ännu men saktare än förut. Anfallet
var över, och hon orkade helt enkelt icke fortsätta.
Mekaniskt gned hon ögonen med förklädet och såg
därunder, hur fadern bland sina käppar vid dörren
valde ut den grövsta. Den var försedd med en vass
pik i doppskon och när Andersson prövat dess
hållbarhet, gick han mot dörren.
»Håll dej nu vid ditt!» slängde han över axeln
bakom sig. »Å stanna bara inomhus, annars får du
med mej att skaffa.»
Kristina vågade ej svara, hon endast stirrade efter
den gående och undrade, vad som nu skulle ske. Den
kortväxte, rundryggade fadern var sig lik och dock
en annan. Hon hade aldrig sett honom så beslutsam
och det gjorde henne glad. Men han hade heller aldrig
visat sig så lugn mitt i sin vrede, och det väckte
hennes fruktan. Genom fönstret kastade hon en sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
