Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
blick efter honom, där han gick. Han stötte käppen
hårt i marken, och det föreföll, som om han sagt
något till en osynlig åhörare. Där han vek in på
vägen nedåt ön, måttade han en rad kraftiga slängar
mot denne, han hade synbarligen ej kommit överens
med honom. Då trodde sig Kristina förstå, slog
förklädet kring huvudet och flydde gråtande ut i köket.
Andersson tog genvägen förbi träsket. Hela tiden
under gåendet klämde han käppen häftigt mot den
frusna jorden, som om det berett honom en lisa att
på detta sätt misshandla marken under sig. Han log
brett var gång doppskons järnpik smällde mot en sten,
och litet emellan spottade han argt åt sidorna. Hans
första ingivelse att kasta sig över August Karlsson
och giva honom ett kok stryk hade avfärdats med en
axelryckning. August var yngre och starkare och
skulle antagligen få hjälp av både far och bröder.
Det låg någonting ytterst motbjudande i den tanken,
att Simon Andersson i Djupnäs skulle vräkas ut på
backen och överösas med skällsord för att sedan
snopen och mörbultad vända hemåt igen. Ånej, andra
planer välvde han. Simon Andersson ansågs väl icke
utan orsak för en av de slugaste karlarna på ön.
Familjen Karlsson lyckades han nog dra vid näsan, ingen
av dess medlemmar hade gjort sig känd för större
klyftighet. Men ett otäckt flicktycke hade pojkarna;
det var väl det, som narrat Kristina. Nå, nu gällde
det att först och främst skaffa barnet ett farsnamn,
och det gick nog lättast med lämpor. Sedan följde
11 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
