Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
andra svårigheter. »Men var dag haver själv sin
egen plåga», sade Andersson halvhögt, »det ä nog inte
lönt att grunda på mer än en sak i taget.»
Hans min var ogenomtränglig och de tunna läpparna
skildes med en belåten smackning, när han sagt det.
Blott han icke lät vreden förblinda sig, var han
mannen att knäcka styvare motståndare än dem, han snart
skulle möta.
Vid inträdet hos hemmansbrukare Karlsson var
Andersson idel leende och vänlighet. Han skämtade med
hustrun och gav sig god tid. Först efter en
halvtimmes likgiltigt prat frågade han var mannen och
sönerna höllo till.
»Jaså, dom hugger ved», sade han, så fort svar
givits. »Ja, det ä den tiden nu, jag ska själv däran
endera dagen. Sir hon, mor Karlsson, jag ä just på
väg till skolan för att hämta post å tidningar, å som
jag ändå ska åt det hållet, söker jag kanske opp dom.
— Nää, någe särskilt ä det inte, jag gick bara hitåt
ett slag.» Han avlägsnade sig efter att noga ha
granskat allt, som fanns inom synhåll.
Ute på vägen skakade Andersson sitt huvud. Det
var smutsigt och rökigt i Karlssons kök och möblerna
voro av billigaste slag. »Neej», tänkte han förargad,
— August var ingen måg för honom och hade han
endast vågat tro på möjligheten att finna en annan,
som under julhelgen gift sig med Kristina, skulle han
genast vänt om. Vreden bubblade åter upp inom honom,
men han motade den i tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
