Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
De inbjudna samlades tvekande och brydda i salen.
Karlsson, som, sedan sonen blivit vigd vid Kristina,
ansåg sig våga opponera, ämnade taga till orda och
säga sin mening, men Andersson förekom alla inkast
genom att säga:
»Sir ni nu, hur rätt jag hade. Detta var
sannerligen i yttersta minuten.»
Han hade under färden utvecklat en energi, som
tvingat de övriga till lydnad. När Karlsson och hans
son ryggade, sköt han ensam båten framåt, och då
isen brast, svängde han sig med ett ungdomligt hopp
upp däri. Karlsson kom lyckligt in från andra sidan,
men August drumlade i vattnet till knäna. Han skrek
högt av skrämsel och fadern, som drog honom
ombord, rodnade. Andersson blev lyckligtvis inte
förargad, han syntes tvärtom med välvilja upptaga detta
bevis på rädsla. Han sade något om, att herren givit
den ene ett större pund, den andre ett mindre, och
även om August för sin del fått det allra minsta,
lovade han att som en sann kristen ej se honom över
axeln därför.
»Du ä den du ä, du August», slutade han med en
vänskaplig nick.
Karlsson var både nöjd och missbelåten, men
tröstade sig med, att Anderssons förmögenhet en gång
skulle tillfalla sonen.
Så hade man bråkat sig fram genom isen och sedan
rott vidare. Närmare kyrkan mötte åter fast is och
det blev att släpa båten vidare. Det var under vig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
