Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
»Den som ofta svär, han syndar ofta. Akta dej
för det, A’gust! — Men ä det så, att du inte kan diska,
ska jag gärna lära dej.»
August bar tigande ut glas och koppar och gjorde
ett lamt försök att skölja dem i ett ämbar.
»Det där kan väl stå så länge», förmodade han, när
han en stund senare vände tillbaka.
»Uppskjut aldrig till morgondagen, va’ du kan göra
i dag!» förmanade Andersson och log vackert därvid.
»Du ska ju ut å hugga opp ved, å jag tänker, att du
börjar i god tid. När ska du då hinna undan med
diskarna ?»
August föreföll obeslutsam. Han stod och sväljde
några gånger för att slutligen utropa:
»Nä, nu går jag å lägger mej.»
»Gör som du själv vill. Jag tar väl å diskar en del,
jag.» Andersson lämnade rummet och August hörde
honom snart skramla med kopparna i köket. Från
kammaren bredvid ljödo barnmorskans jämna
snarkningar. August kröp ihop på soffan, svepte
ytterka-vajen kring kroppen och somnade, sedan han sparkat
de våta stövlarna av sig och slängt strumporna i ett
hörn.
Så snart Andersson kommit tillbaka, tog han
lampan och lyste på den sovande liksom för att i minnet
riktigt inprägla varje drag hos denne. Mågens
intetsägande ansikte hade erhållit ett plågat uttryck och
betraktaren log, då han såg det.
Nästa morgon väcktes August Karlsson mycket
12 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
