Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
När han återvände till salen och ställde ett par våta
koppar på bordshörnet, fann han Andersson sitta vid
fönstret och olja sin dubbelbössa.
»Det här, det ä ett gevär hela da’n», sade
svärfadern belåten. »Det ä förstås bara en gammal
mynningsladdare, men om jag par exempel i våda skulle
skjuta dej, August, så går kulan rätt genom kroppen
och fastnar i väggen bakom. Det driver duktigt, det
här geväret. Både jag å far min före mej har skjutit
säl med det. Å en gång kom en karl i olycka för’et.
Det var på en jakt inåt ön. Jag vet inte om du hört
talas om händelsen. Far min råkade i en hastig
vändning sätta skottet i honom. Det var förstås bara hagel,
så han dödde inte. Men synen mistade han på ena
ögat å ett par, tre hagel hade han kvar i kroppen till
slutet.»
»Si sej för, han siktar rakt på mej!» stammade
August och gjorde ett hopp åt sidan.
»Du ä väl aldrig rädd?» frågade Andersson med
en förundran, väl stor att vara uppriktig.
»Nää. Men när en vårdslösas så där med
skjutvapen, kan en annan bli det.»
»Gå undan då!» sade svärfadern vänligt. Å för
att nu tala om den där karlen —< han hette Karlsson
som du — så fick han skottet i vänstra axeln å kinden.
Det var misshugg, det begriper du väl, så far min
slapp med plikten. Men hade det tagit längre ner,
hade det träffat hjärtat, å då kan man tänka sej rexten.
— Gå nu undan, som jag redan sagt dej! För står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
