Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Man hade genast förstått, att far och dotter befarat
ett verkligt brott. August knuffades hårdhänt åt sidan
och i en förvirrad grupp störtade alla in i huset.
Gossen sov lugn och oberörd i sin vagga och vid åsynen
därav stillades Anderssons fruktan.
»Låtom oss tacka å lova Herren!» bad han fromt.
Därtill hade varken Öman eller »pojkarna»
österman lust. De överlämnade det bestyret åt honom och
kvinnorna för att återvända till August Karlsson.
Denne begrep ingenting av det, som tilldrog sig, men
ömheten i kroppen jämte omgivningens hotande miner
skrämde honom. När han funderat en halv minut,
begagnade han tillfället att fly och sprang barhuvad
och med andan i halsen inåt ön. Valdemar förföljde
honom, uppgivande höga rop och åskådarna på
för-stugbron skrattade hjärtligt åt pojkens påhitt.
Inne i salen bad Andersson med en glädje, som
rörde de kringstående. Han slutade först när gossen
vaknade och skrek efter mat. Då gick han ut på
för-stugbron till vänner och grannar. Där liksom inne i
huset talades mycket och länge om denna olycksfågel,
som icke ens vågat stanna och stå till svars för sina
skamliga gärningar.
»Hur i all världen kunde Andersson exmera ett
slikt kräk till måg?» frågade Öman slutligen.
Svärfadern blev ej stött över yttrandet, han blickade
endast mot höjden och svarade:
»En var ju skam till sägandes tvungen. Inom äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
