Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
skåpet, såsom skrivet ä, skulle mitt dotterbarn födas.
Men bevara oss väl för fadern!»
De kringstående nickade. Och när de nickat gingo
de. Denna dag voro alla i Djupnäs sällsport eniga i
sin förkastelsedom över August Karlsson.
Det dröjde två dygn, innan August vågade
återvända, och när det skedde hade han föräldrarna i
sällskap. Makarna Karlsson voro förargade och skamsna,
och då Andersson genast vid inträdet mötte dem med
ett straffande: sonen eran har förlupit hustru å barn,
föllo de ihop.
»Han ä nog lite’ klen i huvudet», sökte modern
ursäkta sin son.
»Gud give, att det inte vore något värre!» sade
Andersson innerligt.
Föräldrarna stodo tysta och förlägna. Augusts
berättelse om anledningen till sin flykt, hade ingivit dem
misstro, och de upplysningar, Djupnäsborna
beredvilligt lämnat, hade stärkt dem i deras åsikt, att sonen
ej berättat hela sanningen.
»Ja, nu vet en knappt hur en ska göra», började
Andersson efter en stund. »Men vill A’gust lova att
bättra sej å bli hörsam, må han stanna.»
»Tack för det!» pustade mor Karlsson ansträngt.
August var ointresserad och slö. Det föreföll, som
om han ansett, att saken icke angick honom. Då
föräldrarna sade adjö, gjorde han min av att följa dem,
men Andersson ropade honom tillbaka, och han sjönk
13 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
