Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
blicket att komma undan, knuffade honom oväntat åt
sidan och sprang nedåt viken, utstötande ett i all sin
enfald skadeglatt skratt.
»Du, din håle!» ropade Bernhard förgrymmad. »Men
i värsta fall ä det väl inte svårare att skiljas än att
giftas, tänker jag mej.»
Som om han varit bunden vid en lina, vilken
plötsligt halats in, stannade August.
»Va’ sa du?» flämtade han.
»Hörde du inte, så nog gör det mej detsamma.»
»Sa du skiljas, Bernhard?» August Karlsson kom
försiktigt ett par steg närmare.
»Det sa jag också.»
»Tack för det ordet!» Augusts ögon blickade klara
och förnuftiga mot bröderna och hans röst ägde klang,
när han fortfor. »Jag trodde en gång att det här
giftermålet skulle bli min uppkomst, men ... Nå, det
angår ingen. Men nu hör jag, att någon ändå vill mej
väl. Det ska sent bli glömt.»
»Du har visst lättare för lortprat än jag trodde»,
inföll Alexander buttert. »Din tack å din hågkomst
struntar vi i, men vi ville dej väl, det ville vi. Å du
lyder svärfar din å gör lite nytta emellanåt, annars ...»
Med ett fånigt skratt, som väckte brödernas
förtrytelse, svängde August om på hälen och skyndade
från dem. De båda obedda hjälparna hörde honom
mumla en ramsa otydliga ord; de höjde på axlarna
och skakade sina huvuden, när de i sin ordning gingo.
»Han ä. omöjlig», .sade Alexander förargad,. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
