Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
»Det sir mest så ut», muttrade Bernhard.
Men efter den förmiddagen blev August Karlsson
en annan. Det kom något trotsigt i hans blick, och
flera gånger hände det, att han på Anderssons
tillsägelser svarade med ett hånfullt skratt. Kristina lade
snart märke till mannens förändrade sätt, och hennes
motvilja minskades i förhållande till den säkerhet han
visade. August var så fördjupad i de tankar och
uppslag, varmed hans hjärna arbetade, att han varken
gav akt på henne eller svärfadern. Denne iakttog
honom lurande och sedan han en hel vecka funderat
över det nya problem, Augusts uppförande utgjorde,
vände han sig till bröderna Österman.
»Hör nu, va’ sa ni egentligen åt mågkräket mitt?»
»Inte annat än det, som rätt å billigt var», svarade
Alexander kort.
Som det ej var möjligt att leta ut något mer, gick
Andersson snart. Han hade fått en svår nöt att knäcka
och hans tankar togo sig uttryck i ett spörsmål som
halvhögt riktades till en rad hallonbuskar vid
vägkanten.
»Inte kan en väl vara för slug, inte?» sade han.
Det rasslade torrt i buskarna, och Andersson gick
vidare med en elak glimt i de små pigga ögonen. Vid
hemkomsten tog han ned bössan från väggen och
laddade bägge piporna. Därefter gick han bort till
ladugården. Han hade ej misstagit sig, August arbetade
där inne med golvet, varom det talats så mycket under
de sista månaderna. Andersson nickade spefullt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
