Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
smög försiktigt runt knuten. Äppelträden, till vilka
gumman Westergrens dotterbarn hade så goda ögon,
särskilt under hösten, stodo vid gaveln. Som han
väntat sutto några skator i det närmaste trädets topp.
Andersson stödde bössan mot en stock, siktade
omsorgsfullt och brände av båda skotten. En skata föll
ned och blev liggande under träden, de övriga höjde
sig snattrande i luften. Skytten log brett och
lyssnade inåt ladugården.
Där inne hördes ett halvkvävt nödrop jämte bullret
av verktyg, som ramlade ned på golvet. Andersson
nickade nytert och sprang bort till den döda skatan.
Med detta byte i handen vände han lugnt om mot
bostaden.
Kristina, som skotten förmått att springa ut, mötte
honom på förstugubron. Fadern låtsade ej se det
skrämda uttrycket i hennes ansikte, han visade
förnöjt småskrattande sin jakttrofé.
»Jag knäppte allt en utav slammertackorna till slut.
Nu skall väl di andra hålla sej borta en tid.»
»Jaså, var det inget annat», inföll dottern lättad
från ett stort bekymmer.
»Va* skulle det annars vara?» frågade Andersson
förundrad. Som han i detsamma upptäckte bröderna
Österman, vilka springande närmade sig på vägen,
höjde han skatan i vädret och ropade. »Inte betalar
hon krutet, men en ä väl av med patrasket för en
vecka., eller, två.» ...................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
