Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
därav framkallade tankarna försvunnit. Han kände
sig äga levnadsmod och handlingskraft. Mitt i en klunk
hejdade han sig och funderade. Hör nu, vad var det
Bernhard Österman sagt här om dagen? — Skiljas,
hade han sagt. Det var ordet för August Karlsson,
det. Skiljas var inte svårare än giftas, så stod det
till med den saken.
August reste sig och med den till hälften utdruckna
buteljen ömt tryckt mot bröstet, letade han sig ut ur
ladugården.
»Du, din gamla skojare!» hojtade August och
rag-lade in i salen, där Andersson satt. »Du ä fullfjädrad,
du, det ä visst å säkert! Men här sir du en gosse, som
heller inte går av för hackor. Ska du ha en dragnagel
ur din förgiftade konjaksputälj, så svara inte nej! —
Jaså inte. Nå jag sir mej go’ att svälja den ensam.
Men du har allt lagt för lite’ vict uti spriten, min
gubbe. För att knäcka mej, ska det vara en helsikes
portschon.» August ramlade bullersamt ned på en stol
och såg med glåmiga men triumferande blickar rätt
in i Anderssons ögon. »Ja glo du, tjyvgubbe! Nu ska
vi språka med dotter din. Kom hit, Kristin! Våra
små affärer ska göras opp. På sätt å vis ä du min
hustru. På sätt å vis ä du det inte. Det var nära, att
du blev änka i dag, men far din ä för snål att köpa
riktig arsenik. Han har blivit lurad på varan. Det har
jag med, så för den delen kan vi vara kvitt. Å nu
säjer jag som mitt sista ord: vi ska skiljas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
