Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
uttrycket i den eftertratts av ett bedrövat, vände han
sig till dottern, som förstummad och handfallen stod
i köksdörren.
»Nu hörde du, hur han där värderar dej.»
Kristina såg hjälplös från mannen till fadern. Hon
visste ännu ej, om hon skulle bli ond eller nedslagen.
I sin villrådighet grep hon förklädet och tryckte det
mot ögonen.
»Låt bli det där!» inföll Andersson vresigt. »Jag
har gjort, va jag kunnat för dej å honom, å otack ä
allt va’ jag fått. Knappt nog var det, att han ville
gifta sej, men att han vill skiljas, det skriks ut inte
tre måna’r efter bröllopet.»
»Låt’en få som han vill! Jag tänker inte klaga.»
»Ä det säkert det?»
Kristina tog överraskad ett steg tillbaka, ty fastän
orden uttalats med ett tonfall, som otvivelaktigt skulle
föreställa sorgset, tyckte hon sig spåra verklig fröjd
i dem. Men när hon riktade blickarna mot fadern för
att även se, ifall hon ej misstagit sig, stod denne böjd
och gammal, tryckt av den oerhörda börda detta
olyckliga äktenskap var för honom.
»Det får väl bli, som far vill, den här gången ock»,
sade hon svävande på målet.
»Nää, något mer ansvar tar jag inte på mej. Nu
får du å han bestämma.»
»Vill en karl skiljas, kan ingen hindra honom,
tänker jag.»
»För att skiljas ska en vara två liksom för att giftas.»
14 ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
