Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
När ett år förflutit var den enighet, som svetsat
samman de många mot August ett minne, varåt man
höjde på axlarna. Sades något, ljöd det ungefär som
Bernhard Östermans utlåtande en gång.
»Inte var det farligt me’ August, inte.»
»Schy!» varnade Alexander, som alltid undvek
tvisterna och smågnabbet kring sig. »Om det som rör
Andersson å hans, ska en säja så lite’ som möjligt.»
Det nickades från alla sidor, sedan blev det tyst.
Men en, som inte teg, var Öman. Hans skuld drevs
in följande vinter, och sedan svor han inför vem som
helst, att Andersson var den rödaste räv, som
någonsin funnits på ön.
Andersson själv kom snart under fund med att man
ändrat åsikt om honom och hans måg. Det störde
inte alls hans lugn. Lika mild och förlåtande som
alltid kom han och gick. Men stundom glimmade det
till i hans ögon och hände det, skyndade man att
avlägsna sig ur hans närhet.
Han är numera, liksom ban fordom varit det, ett
klart skinande ljus i de troendes lilla församling på
ön och predikar emellanåt i den lilla träladan, som
kallas bönehuset. Han har tagit en äldre gift kar!
som stattorpare i sin tjänst, ty gården är väl stor för
honom ensam. Sina funderingar på en yngre dräng
slog han snart ur hågen, ty han fruktar trassel och
dottern är ung ännu.
Hans försiktighet har visat sig överdriven. Kristina
är en duktig och skötsam husmor. De sorger, hon ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
