Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Westergren och hennes döttrar oförbehållsamt
meddelade varandra, vad de tänkte.
Gubben Nöjd märkte ingenting. Han stod
framåtlutad, stödjande händerna mot sina knän, och stirrade
utåt havet, från vilket några lata dyningar vräkte in
över strandklipporna och bubblande runnö tillbaka
igen. I nordost begränsade en rad skogklädda holmar
synranden, och framför lågo några kala kobbar som
mörka fläckar. Men söderut förtonade allt i en ljus
glittrande rand, där himmel och hav möttes. Dit
stirrade Nöjd som förhäxad.
»Så mycke’ vatten, så mycke’ vatten», mumlade han
och skakade sakta sitt huvud.
»Va’ skulle det annars vara i sjön?» fräste Öman.
»Så mycke’ vatten», sade Nöjd om igen.
»Ska vi gå in eller tänker han stå där hela kvällen?»
frågade mor Öman kärvt.
Nöjd såg från den ena till den andra och hans blick
blev skygg, som om han börjat ana, att ett fel begåtts.
När han så upptäckte kistan på marken, fattade han
äntligen, vari det bestod.
»Åh kors», sade han enfaldigt. »Ja, ja, jag kan nog
bära den ensam», tillade han medlande.
»Det ä visst bäst det», knotade Öman, »för jag
tänker inte ta’ vidare befattning med åbäket.» Han
gick några steg men stannade åter och frågade: »Hör
han va’ ä det i kistan?’
»Gamla kläder å så’nt.»
Hans liknöjdhet syntes makarna för stor att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
