Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Nöjd gjorde sig även nyttig på andra sätt, och öman
medgav det. Men det föll honom aldrig in att säga
det till någon, allra minst till Nöjd. I stället talade
han stundom med hustrun därom men hon hadë fattat
ett obevekligt agg till denne morbroder, åt vilken
grannarna ständigt hånlogo. Var gång mannen påpekade,
att den gamle dock dög till något, svarade hon surt
och otåligt.
»Asch, han ä ju inte slug, vet jag!»
Öman medgav, att det var ett stort fel. Och när
Nöjd icke klagade över sin behandling brydde sig
husbonden ej om att förbättra hans villkor. Dessutom
togo tvisterna med grannarna mycken tid i anspråk.
Öman var ej omtyckt och hustrun ännu mindre. Det
grämde bägge, och de grubblade ofta över anledningen
till den ovilja som mötte dem. De funno ingenting
och blevo tvära och buttra av sitt fruktlösa sökande.
Och så trugade slumpen Nöjd på dem. Sedan den
dagen försummade de intet tillfälle att plåga gubben.
Till sin förvåning rönte de inte blott medhåll hos
grannarna, dessa hjälpte dem troget och efter bästa
förmåga. Det utvecklades stor uppfinningsrikedom på
Djupnäs denna vinter, och de försmädliga skratten
ljödo överallt, där Nöjd kom inom synhåll. Som
försvar hade han blott ett fogligt leende, som hövligt bad
om ursäkt för att han fanns till. Han kröp undan i
vråarna, gömde sig på oåtkomliga ställen och hade,
när han blev upptäckt, intet annat än det stillsamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
