Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
som hade de anat, att denna människoruin gömde en
hemlighet för världen.
»Han ä nog inte så tokig, som ni tror», menade
också Andersson en afton. Men Öman ansåg sig
begripa den saken bättre och skrattade hånfullt. »Inte
större lön ni ger honom...» bifogade Andersson
försåtligt, »eller kanske du ger honom sådan?»
»Lön... lön!» väste Öman. »Det går ingen nöd
på’n. Vi håller’n, som han förtjänar. Har nå’n för
rexten hört’en klaga, va’?»
»En får väl si, hur det slutar», sade Andersson
sävligt. »Eller har du glömt, va’ jag sa för en tid sedan?»
Ett kanonskott small, och ljudet därav rullade in
över ön, väckte en hop slumrande ekon och dog bort
någonstädes mellan de mariga tallarna i ett kärr. Nöjd,
som just satt på stugutrappan och slevat i sig litet
kvarlevor från grosshandlarens middag, släppte
tallriken och sprang upp. Hans uttryckslösa ögon hade
fått en glimt av liv och riktades stirrande åt det håll,
varifrån smällen oväntat hörts. En stund stod
gubben orörlig lik ett villebråd, som ängsligt vädrar en
fara. Sedan vände han sig långsamt om och såg mot
byggningen, liksom begärande en förklaring.
Den uteblev ej. Grosshandlaren hade väckts ur sin
middagssömn och kom fram till ett fönster för att
se ut. När han varseblev Nöjd, som hopkrupen och
förvirrad stod bredvid trappan, fick han ett av sina
mest lysande infall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
